Först hade man en idé om att det skulle vara ett jättestort hjul fram och ett litet bak, sedan ändrade man ganska snabbt på designen, så att hjulen blev lika stora.

Men sen då?

Visst, man har ändrat materialet, och man har lagt till lite växlar (och ett tag varit inne på att styret skulle vara bockhornsformat), men på det stora hela, så är en cykel fortfarande en cykel. En cykel anno 2009 ser, i stort,exakt likadan ut som en cykel från 1909.

Kan det vara så att cykeln är den uppfinning som människan uppfunnit, som blev rätt från början? Bulls-eye direkt?

Detta är väldigt läskigt.

Läs mer om detta i Lars välformulerade blogginlägg här.

Du kan också besöka www. Stoppa FRAlagen . nu och bidra med att försöka hinda lagförslaget från att gå igenom.

Undrar varför jag är så ambivalent? Undrar varför jag inte bara kan sätta mig ner och vara nöjd med min datormiljö?

Uppvuxen i en MS-värld, utbildad inom den, och det är med MS-OS jag jobbar dagligen, så är det inte konstigt att jag känner mig “lätt” frustrerad när jag sitter med Linux där jag inte hittar lika bra, samtidigt som jag är ganska less på Windows, och finner det inte riktigt utmanade. Det finns så mycket stöd i Linux-världen, men på något sätt faller jag mellan newbee- och expertforumen. Jag söker efter en bra mellannivå, och gärna några bra tech-news-podcasts för Linux, på samma sätt som jag alltid lyssnar på Windows Weekly. Vet du, min kära läsare, några bra? Eller är det bara det att gräset alltid är saftigare på andra sidan Operativsystemsdebatten?

(Dessutom, vid sidan av allt annat, så är jag bra sugen på att skaffa mig en EEE PC. Och den kör ju Linux. (Eller…….. om man vill, Windows. :/ ))

Här pingar jag till nyckelord på Bloggar.se Windows, samt Linux.

Så, sedan imorse är allt officiellt. Nu är det öppet, ute och publikt! (Trots att det verkligen inte tagit speciellt lång tid, så känner jag ett stort: Äntligen!) Nu kan jag fokusera och bara se fram emot det nya!

Det känns som ett stort och väldigt rätt beslut!

—
För övrigt har jag gått hela kvällen och funderat på vad vi ska göra med FN. Jag menar, det fungerar ju inte som det är just nu. Man borde göra något. Faktum är att jag skulle kunna tänka mig (tror jag) att jobba inom FN, bara för att bevisa att det går att förbättra, och för att jag tror att är bra att FN finns, även om jag personligen inte tycker att det fungerar på rätt sätt just nu. Men det får nog bli ett aldeles eget bloggämne, när jag tänkt klart…

Varje morgon när jag har tid så tar jag mig ett bad. Det är fantastiskt skönt att krypa ner i väldigt varmt vatten. När jag ligger där och förbereder mig på dagen så har jag tänkt på att det är väldigt skönt att vara helt omsluten av något som är varmt. Det verkar läskigt och hårt att sova varje natt i ett badkar, så det jag tänkt på var om man skulle kunna värma upp massa gelé och sova i det. Alltså, för att vara omsluten av något varmt. Och som man inte sjunker i. Och som man inte kan slå sig på.

Kanske är det väldigt skönt, eller så är det vansinnigt äckligt. Jag vet inte.

Men, om det nu skulle vara mysigt, då mår man ju bra av det. Och mår man bra, så lever man längre. Och om man lever längre av det, så kanske man ska tipsa Michael Jackson om det?

Vi funderade kring det här med inflation, hur den lätt uppstår och om det över huvud taget skulle vara möjligt att någon form av makt prissatte allt åt en.

Det där med fönsterhanterare behöver jag inte gå in närmare på, förrutom att jag vill nämna att jag berättade om diskussionen för några kollegor till mig häromdagen, och då fortsatte snacket kring lunchbordet på jobbet.

Däremot det här med inflation. Vi diskuterade nämligen en sorts ekonomisk förening eller ett nätverk för utbyte av tjänster, där man betalar i en fiktiv valuta till en central “bankinstans”. Låt säga att jag behöver få hjälp med att måla om hemma, och någon hjälper mig med det, så för jag över 1000 [fiktiva pengar] till den personens konto i det här nätverket. Sedan kan han eller hon använda dem för något annat, kanske att betala någon för att få lifta med en bil någonstans. Alla får en viss klump pengar när de går med i nätverket, och sedan så får man använda dem hur man vill, och kanske skulle det kunna vara så att allt snurrade kring ett köp- och sälj-forum. Idéen börjar ganska bra, och känns ganska enkel, men frågan är om det inte skulle bli inflation i ett sådant system? Eller tvärt om, ett prisras? Hur skulle man förhinda att “marknads-krafterna” sätter fart när två personer har till exempel vinterdäck till en volvo att sälja? Plötsligt växte det in ganska stora problemställningar kring ett såhär pass enkelt tankeexperiment om “tjänster och gentjänster”. Omärkbart blev det genast politik i funderingarna kring ett sådant här nätverk och det känns himla häftigt!

Sedan mötte vi upp ett par andra vänner, och så fortsatte vi med de två huvudsakliga sysslorna. Vilda diskussioner och alkohol.

På en av inneställena på söder snubblade jag in på en diskussion om Mozarts requiem egentligen är bättre eller sämre än Verdis requiem. Vad nu bättre skulle vara i det här sammanhanget? Ja, kort och gott, det var en himla häftig kväll, helt enkelt!

Det var med snabba steg jag gick mot silversmeden den där måndagen i juli när han sagt att den skulle vara klar. Även om hans smedja ligger ganska nära mitt kontor, mitt i det mest centrala av Stockholm, så ville jag av någon anledning inte gå dit på lunchen, utan först efter att min arbetsdag var slut. Kanske för att på något sätt få en helt egen kväll med ringen.
Det är inte helt enkelt att ta sig in till honom, man får ringa på en porttelefon, och möts då av en mansröst som helt oförstående svarar “Okay?” när man sagt att man ska till silversmeden. Vem detta är som pratar i porttelefonen har jag inte listat ut, för det är inte ‘min’ silversmeds röst. När man buzzats in genom den ganska anonyma dörren, kommer man in på en bakgård. Längs ena väggen ser man in på restaurangkök genom några fönster. Ett antal cyklar står parkerade läng en annan vägg. Det finns flera dörrar, men inga skyltar, pilar, lappar eller motsvarande som avslöjar var smeden håller hus. Så, man fick gå runt till de olika dörrarna och kika in på skyltarna över vilka som bodde i varje trappuppgång. När man hittat silversmeden så måste man återigen ringa på en ny porttelefon. Man möts återigen av samma mansröst, som låter minst lika förvånad även den här gången(!) “Jaha, du ska till silversmeden? Okay?” (detta alltså ungefär en minut efter att han buzzat in en genom den första dörren). Sedan får man gå upp ett par trappor i ett vanligt trapphus och in genom först en helt vanlig lägenhetsdörr, och därefter genom en gigantotjock metalldörr som ser ut att hålla för det mesta.

Nå, nu skulle jag bara dit och hämta ringen, så den här gången hittade jag. Jag buzzades in genom gårdsdörren, trapphusdörren och den stora metalldörren. Väl inne så plockade silversmeden fram en liten sammetspåse, i vilken min ring låg. Den glänste i solljuset, och var mer välputsad än den varit på väldigt länge. Kanske har den aldrig varit så fin? Tittar man noggrannt så ser man att den är lagad, för det han gjorde var att svetsa ihop ringen på insidan, så på sidorna av ringen så syns skarven. men inte så mycket att det stör mig. Det hör faktiskt till ringen nu. Det är en del av ringen. Det är dessutom en sådan där ring som består av dels en yttre ring och runt den sitter en liten mönstrad ring som går att snurra på. Till och med efter att han lagat ringen går det att snurra på den.
När jag försökte ta kort på ringen för att ni skulle få se hur det blev var det svårt att fånga sprickan på kort (vilket väl säger en del?) men om man tittar noggrannt på det här kortet så ser man att längs den kant av ringen som är allra längst ner på kortet, att det är ett svartare sträck. Det är skarven.

Sedan jag fick tillbaks ringen, den 3 juli, har det inte gått en enda dag utan att jag haft den på mig.

Det känns skönt att den är hos mig igen.

Det är trots allt min ring.

*glad!*

: )