Det var så här – häromdagen kom jag att tänka på en artist som jag inte hört sedan kanske 1994 eller så. Det var en tracker-artist (kommer ni ihåg Pro Tracker på Atari/Amigan?), som skrev intro-låtar till spel, demomusik och lite annat. Jag sökte upp honom idag, och till min stora glädje hittade jag (vad som verkar vara) ett komplett arkiv med hans musik.

Den låt som är mest känd (i alla fall för mig) är en låt som heter som artisten (U4ia) – jag laddade snabbt hem den (200 kb!), men var osäker på om jag hade något program på min dator som kunde läsa .mod-filer, men det visade sig att VLC (vad annars?) klarade den utan att blinka. Direktlänk hittade du här: U4ia spelar U4ia.

Sedan hittade jag också CocoModX (för OS X), som kan konvertera .mod till .wav, och därefter är det inte så svårt att få in den i iTunes, så att man kan gå runt och njuta av U4ias toner på stan.

Får ni mersmak, eller om det är så att ni också kände till U4ia innan det här inlägget, finner ni mer här:
http://mod.zayda.net/mods/u4ia (Lägg märke till att vissa filer inte ändrats sedan 1991!). Klickar man sig runt lite så hittar man ännu fler moddar.

Enjoy musiken i fyra kanaler! (och när ni lyssnar, märk också den vackra samplingen “I want to hear you say yes! BRUUUS!” (som jag och min vän Alex brukar citera när vi pratar om de gamla goda tiderna när 640 kb var tillräckligt för alla).

Bruce Springsteen 2009-06-05

Nu är jag inte riktigt en stor fan av Bruce, och jag har nog inte hört alla skivor ens en enda gång, men den senare hälften av konserten höll måttet. Där blev det en lång kavalkad av bara kända hits.

Bruce Springsteen, och Elton 2009-06-05

Den senaste Tinitus-festivalen, den tionde, är över, och om man ska tro organisatörerna, så var detta den sista som de höll. Tio år i rad har synthfestivalen hållit på, och det är inte utan att det känns lite tråkigt att detta var den sista. Det har varit väldigt, väldigt roligt att det funnits några som orkat investera tid och pengar i att anordna Tinitus, och jag hoppas att varumärket får leva vidare på något sätt.

Fredagskvällen inleddes av ett band som jag och min vän A inte såg, för då satt vi fortfarande på vårt “stamhak” och “förberedde” oss inför festivalen. När vi väl kommit in, var det precis i tid för Trakktor att gå upp på scenen.

Trakktor, live på Tinitus 2009

Därefter var det äntligen dags för Combichrist! Detta var ett av de band som jag verkligen sett fram emot att se! Och de gjorde mig inte besviken. Det finns något otroligt suggestivt och medryckande med dem, och detta är nog en av anledningarna till att mina lårmuskler är ömma idag. Väldigt dansant musik. Väldigt ömma lår. Det känns som att det finns en symetri i det.

Combichrist live

Efter att combichrist gått av scenen blev det lite strul med schemat och lite allmänt kaos, och sedan gick nästa band som jag verkligen sett fram emot upp – And One.

And One är ett band som varit med otroligt länge, och har väldigt många spelningar bakom sig. Det blir väldigt uppenbart, för deras scenvana och publikkontakt skiljer dem från det vanliga dussinbandet som spelar på Tinitus. De var bra! De körde många covers, bland annat på Depeche Modes “Fools” (från singeln “Love In Itself” 1983). Det var inte bara roligt, utan även underhållande och kanske den enda gången i mitt liv då jag får höra den låten framföras live. Tydligen påminde And Ones spelning om den de hade på Arvika 2008k, vilket förstås var tråkigt för de som var där, men vi som inte sett dem där uppskattade spelningen!

And One på Tinitus 2009

Sedan kom tillslut Suicide Commando upp på scenen efter div stök, och gjorde ett mycket bra framträdande. Jag hade inte hört dem speciellt mycket innan, men jag gillade deras musik.

Suicide Commando

Dag 2:

Dag två inleddes med att A och jag gick  först på det ena av stamhaken, och därefter det andra. Att komma in den här gången gick mycket snabbare, så till skillnad från första dagen slapp vi stå i 40 minuters kö.

Portion control inledde kvällen, och jag har inte så mycket minnen av deras spelning. Den var säkert bra, men publikstämningen var lite allmänt segt så tidigt på kvällen, aoch vi var säkert en svår publik att tilltala.

Portion Control

Sedan kom festivalens största överraskning. Northborne, som jag inte  kan säga att jag hört mycket av innan konserten. I skrivandets stund, just nu, har jag faktiskt just köpt deras album på iTunes Store för att jag gillade dem så himla bra! Oj, vilket beat, vilken arpeggio, och vilket drag!

Northborne, den största överraskningen!

Min andra karriär i livet, om jag skulle få för mig att sluta migrera banksystemsdatabaser, skulle kunna bli inom musikindustrin. Kanske som mixare. Hade jag redan varit “där” i livet igårkväll, så hade jag tagit över mixningen av nästa band som gick upp, för den mixningen var riktigt dålig. Man hörde ingenting förutom en el-guitarr, och sångaren. Jag har respekt för att det är svårt att mixa live-musik, men den här spelningne misslyckades de med totalt. Faktum är att för att kontrollera för migsjälv att det inte var mig det var fel på, gick jag upp på www.myspace.com/SpectraParis tidigare idag för att se om musiken där också lät dålig. Vilket den inte gjorde. Där lät den bra.

Spectra Paris

Det sista bandet som gick upp på en Tinitus-scen någonsin var det gamla legendariska The Klinik. De gjorde en bra spelning, men det är lite för hårt för mig, tror jag. Det är väldigt roligt att ha sett dem, men tillskillnad från till exempel “Spectra Paris” är jag inte säker på att jag kommer hålla ett öga på deras fortsatta karriär, för min nyfikenhet väcktes inte lika mycket av dem.

The Klinik

Jag är väldigt nöjd med årets tinitus, det var riktigt bra. Jag är glad att jag hittat (minst) ett nytt band som jag är väldigt intresserad av (Northborne).  Jag ska också lyssna lite mer på Spectra Paris för att se vad jag egentligen tycker…

Ett stort tack till arrangörerna, jag förstår att det är ett hårt arbete bakom Tinitus, och jag hoppas någon tar tag i staffettpinnen efter dem.

Elegant machinery

Det kändes som att det fanns en sorts tyst överenskommelse mellan publiken och Elegant Machinery, som kan ha låtit något i stil med “vi förstår att ni måste promote:a ert nya material – och det är helt okay – så länge ni blandar in några gamla klassiker också”. Klassiker som fick golvet att gunga. I alla fall rakt under mig!

Jag tog massor av bilder med min mobilkamera – som inte är så bra – men som ändå tycker jag fångade kvällen:

Elegant Machinery 01

Elegant Machinery 02

Elegant Machinery 03

Elegant Machinery 04

Elegant Machinery 05

West End Girls

Det är något visst med WEGs ljud, det tilltalar mig mycket, och jag har lyssnat på deras första skiva mer än vad jag kanske tänker på att jag har. Deras konsert var också otroligt bra, tyckte jag. De gör sin egna grej, och de gör det med en oväntat stor scen-närvaro och engagemang. Det finns något otroligt coolt över det här bandet.

Kanske är det så att jag räknade ut bandet redan när jag hörde talas om dem, för att jag inte trodde att ett (till) cover-band som spelar Pet Shop Boys skulle kunna låta så spännande och nyskapande som de gör, eller att deras koncept skulle hålla mer än någon låt. Jag minns när jag lyssnat igenom deras (första) skiva första gången, och jag slogs av att den faktiskt hade hållit så hög kvalité hela vägen igenom.

West End Girls spelade också sin nya singel – “Little black dress”, som jag idag lärt mig inte verkar släppas förrens på onsdag, men som var väldigt bra. Det är en låt som Pet Shop Boys skrivit åt dem.

West End Girls 01

West End Girls 02

West End Girls 03

West End Girls 04

West End Girls 05

West End Girls minibild 1

West End Girls minibild 2

West End Girls minibild 3

Tyvärr tog WEGs konsert slut väldigt abrupt, och ingen förstod riktigt vad som hände. Men – jag antar att det är lite av charmen med att gå på konserter med lite mindre band.

Mobile Homes

Innan igårkväll hade jag inte hört Mobile Homes tidigare, och även om jag kunde se att de hade bra låtar, så tror jag att man deras konsert hade känts bättre om jag hade lyssnat på dem innan. Jag undrar om det inte också var lite konstigt mixade, för bitvis fick jag ingen riktig ordning på ljudbilden, eller om det var deras BMP som inte riktigt passade live, eller något liknande – det kändes inte riktigt rätt, tyckte jag.

Mobile Homes 01

Mobile Homes 02

Mobile Homes 03

Mobile Homes 04

…ja, alltså – min mobilkamera är som sagt inte jättebra, men hoppas du i alla fall fick ut något av bilderna ändå!

En funktion som jag är väldigt förtjust i, som min gamla iPod Nano G3 inte hade, var “genius playlists”, vilket är möjligheten för spelaren att själv skapa spellistor. Det får mig att hitta musik som jag inte lyssnat på på länge, och det är oväntat roligt!

Jag är rysligt nöjd… =)

• Unpacking the 2008 iPods

Fast, det klart, jag förstår nog varför Apple hade mer brottom att skicka en till honom än till mig. Och min har faktiskt hunnit ändra status på sidan “beställningsstatus” på applestore, och står nu som “Förberedd för avsändning” så… snart…

Så, jag ringde applestores kundsupport, och killen jag pratade med förklarade att de just då hade “major problems with pricing”, men att han skulle skicka med en digital lapp med min order för att säkra att den inte skulle strula eftersom jag betalat ett pris och att det plötsligt stod ett annat på ordern. Jobbigt läge för Apple, helt enkelt. Konstigt, också, att de kunde ha problem med en sådan sak som vilket pris en produkt ska ha.

Supporten sa också att de hade svårt att hinna skicka ut alla ordrar de mottagit på de nya iPoddarna. Fast, vem vet, så kanske de alltid säger?

Jag längtar efter att det ska komma ett paket till mig.

Mycket.