Just nu ändrar sig Spanskawilma igen!

Man kan till och med lägga upp en häftig bild för att visa att det händer saker här. Jag känner att jag har inspiration nu, och jag ser fram emot att ta tag i SpanskaWilma igen och börja skriva av mig. Men, du, kära läsare, får stå ut med att sidan kanske inte alltid är perfekt en tid framöver. (Se bara allra längst ner på den här sidan just nu, där borde det stå andra saker än det gör just nu…)

Blogg-ögonen har kommit på igen. Det tog faktiskt inte speciellt lång tid, faktum är att det räckte med att jag läste ett gammalt inlägg från 2005 för att jag skulle bli sugen på att börja skriva mina kåserier igen.

Man brukar skilja på bloggar och micro-bloggar, och man säger att twitter är en form av microblogg, eftersom man bara har 140 tecken på sig. Jag är inte säker på att jag håller med – twitter känns mer som klotter man skriver i en telefonhytt (oj, hur länge sedan var det jag var i en telefonhytt, förresten?). “Publiklöst” och egentligen utan utrymme för att strukturera sin fundering.

jag tycker snarare att microblogg borde vara vara något som betonar ordet blogg. Som en av mina kategorier här “mini-tankar”. Det känns mer rätt för blogg. Ett microbloggämne jag funderade på att skriva om idag är den timme jag ägnade åt att stoppa i linser i mina ögon. De första 45 minuterna kom jag ingenstans alls och dessutom långsamt. Men sedan gick det bättre. Jag stoppade i och ur linserna tre gånger idag. Faktum är att jag nästan är omvänd, från att bara ha tänkt att det skulle vara vettigt att ha linser någongång ibland, så känns det som att jag skulle kunna bli en “Dailies-man” (jfr. old-spice-män). Nåväl – vi får väl se. Men känslan av att gå runt på stan, se helt klart, och inte ha glasögon var mycket större än vad jag trodde den skulle vara.

Nu är det dags att avrunda för idag, min kära läsare, vi ses snart igen!

Under tiden som våra ringar är på service, så får vi bära våra reseringar, för det är väldigt tomt på ringfingret.

Jag har sett på min besökarstatistik att det är väldigt populärt att söka efter titanringar, och det ordet tillsammans med ordet förlovningsringar är ett av de vanligaste sätten som folk kommer till min webbplats, och därför har jag lagt upp en sida som handlar om det här på SpanskaWilma, gå gärna vidare till den här: sidan om våra förlovningsringar i titan.

Det blir visst ingen träning idag, men däremot ska jag på ett spinningpass imorgon – vilket jag ser mycket fram emot. Jag hittade en gammal anteckning i mobilen från den tiden när jag spinnade som allra mest med namn på spinninginstruktörer som jag tyckte om då, och det är en av dem som jag ska på imorgon.

Det finns en viss underton i de här orden för mig, som är svårt att beskriva i ord, men som kändes lite för käckt för mig. Men, nu då – efter att ha tränat på Friskis i snart tre år, så kom jag att tänka på vad jag uppfattar att varumärket står för idag, och det är laddat med många fler ord, men även just de jag kände innan: folkrörelse, friskt och hurtigt. Men, det finns en skillnad – man kanske kan säga att min syn på ”folkrörelse-delen” av Friskis har förändrats. Ganska radikalt dessutom.

För ett par år sedan vet jag att det var bara någon procent av all mjölk som såldes som var ekologisk mjölk. Det kom som en sådan chock för mig, för nästan alla av mina nära vänner drack bara ekologisk mjölk (inkl. migsjälv). Så jag trodde väl nästan att det var den mjölk som sålde allra, allra bäst, men det visade bara att jag umgicks i cirklar som är som migsjälv. Försäljningssiffrorna har definitivt förbättrats nu (som research för det här blogginlägget försökte jag hitta nyare siffror, men jag hittade faktiskt inga som kändes tillförlitliga), men okay, min poäng gäller på något sätt fortfarande. Ibland rör jag mig kanske i för likadana cirklar, helt enkelt.

Åter till folkrörelser, för en naturlig koncekvens av folkrörelser är att det blir ett möte mellan olika typer av människor. Det här mötet uppfattar jag som väldigt intressant, och det gäller i allra högsta grad även på [...de pass jag går på, på...] Friskis. Vi så går där är ibland bara så himla olika, och det är så härligt!

Där finns allt från gubbmagiga farbröder med för korta jympashorts (urk!), till väldigt unga personer som känns väldigt måna om sina utseenden. Det finns korta, långa, kantiga, slimma, alla typer. Det beror lite på när och vilken anläggning man går på, men jag tycker att olikheterna finns oavsett vilket Friskis jag gått på.

Det finns vissa personer som jag inte tror att jag skulle haft någon relation till, eller ens egentligen stött på, men som jag nu blivit lite tjenis med, bara för att vi går på samma jympapass. (Shout outs går här till exempel till den rundlätta invandrartanten på 55 bast som jag nuförtiden alltid glatt nick-hälsar till på måndagarna.)

Kanske är det bara så att det jag försöker säga är att jag gillar ordet mångfald? Visst är det ett fint ord?

En annan av mina lekar på tunnelbanan är att snegla på människor och ”leta det vackra hos dem”. Jag tror att alla människor har något som är vackert. Vackert, då förstås sett ur mina ögon. Det kan vara vad som helst, men ett någonting. Kanske vackra proportioner, eller fint kroppsspråk. Ungefär svaret på frågan – vilken del hos människan skulle jag lyfta fram om jag vore stylist på ett gör-om-mig-TV-program? Det blir naturligt en väldigt ytlig bedömning för jag tror inte att det tas emot så bra om jag skulle gå fram och fråga medresenärerna  ”Berätta om en vacker tanke du haft idag?”, men det är en ganska spännande lek. Ibland måste man leta länge, och ibland är det inte så svårt.

Den här diskussionen som jag och L hade, fick mig att tänka på ”does-he/she-have-it?”-leken som jag såg på ett TV-program för många år sedan. Av någon anledning bet den sig fast inom mig. TV-programmet var i form av en föreläsare som pratade inför en publik i en aula. Programledaren bad tio person ur publiken komma upp på scenen och så gick han igenom dem en och en och resten av publiken fick svara på frågan – ”Does he/she have it?”. Vad ”It” är får man bestämma själv, poängen var bara att de skulle säga om den utpekade hade det eller inte. De på scenen som hade ” it” fick gå av scenen igen, medan de som inte hade det fick stå kvar. Sedan gick programledaren igenom de som var kvar en och en igen, och den här gången fick publiken säga vad personen skulle förändra. Små saker – sluta le eller ha inte händerna i byxfickorna eller sträck på dig – och det som var så spännande var att med mycket små och enkla förändringar så fick de plötsligt ”it”.

Jag tittar på migsjälv på mornarna och ibland tycker jag att jag har ”the it”, andra dagar har jag det inte. Men en konstig observation är att när jag leker ”does-he/she-have-it?”-leken på tunnelbanan är att de som jag tycker har ”it” oftast inte ler. Eller i alla fall är det en större utsträckning så att det blir folk som inte ler som jag tycker har ”it”.

Lunchen tog slut här någonstans i konversationen, men min vän L kom till en så bra slutsats att jag måste citera honom, när vi fortsatte diskussionen på MSN:
—- 8< —-
L said:
ja det är lite märkligt, jag tycker att folk ska se glada ut… du dras alltså till mystiska människor.
David said:
Knepigt. Men varför gillar jag då att käka lunch med dig?

L said:
hmm för att jag alltid är sur i början eftersom ajg är så hungrig?

David said:
Oh, så du menar att jag gillar första delen av lunchen bättre? Intressant teori *filosoferar lite kring detta*

L said:
Nej, jag säger bara att du dras till den första del, sedan kommer du den mystiska människan närmare under lunchen och efteråt så pratar vi fritt och du känner du upprymd att ha penetrerat den sura muren
— >8 —-
Klokt sagt av en klok man.

Har du, min kära läsare, ”the it” idag?

Det är lite intressant för mig att inte omedelbart falla för det och köpa en, utan jag har under ganska lång tid funderat, frågat runt, läst på i forum och allt eftersom snubblat över frågor som jag fått besvarade. Inga svar än så länge har varit några showstoppers.

Jag har inte fattat det där sista beslutet än – men sugen är jag. Det ska bli intressant att se vad som sägs om det nya OSet under wwdc nästa vecka, se om man kan få en känsla för hur lång tid det är kvar innan det ska släppas och så…

Nu har de kommit så här långt:

Pizza och öl med djuren

Rekord