Första tiden i Sverige
Den första tiden i Sverige var en pärs för Wilma. Och oss. Hennes självförtroende började på nästan-exakt-noll, och pedagogiken var hela tiden att uppmuntra den nyfikenhet hon redan då hade.
Jag minns hur stort det var när man kunde börja gå andra promenader med henne, och hur stolt jag var när hon varit ute på en promenad utan att skaka av rädsla en enda gång.
Samtidigt som det var jobbigt var det också riktigt roligt! Vi upplevde massor av situationer, Wilma och jag, som vi aldrig trodde att vi skulle klara av, men som vi fixade – tillsammans. Efter ett halvår eller så började jag åka buss med henne en bit av vägen till hunddagiset. Det var också en stor händelse när vi vågade. Jag ska inte sticka under stolen med att min försiktighet garanterat påverkade henne, men vi lyckades erövra den ena landvinningen efter den andra.
Den första tiden tydde hon sig i det närmaste helt och hållet enbart till andra hundar. Förstås. Har en hund vuxit upp dels på gatan och dels på en hundgård och aldrig haft en naturlig nära kontakt med människor så säger det sig självt att det är så den fungerar. Men, allt eftersom tiden gick så började hon lita mer och mer på människor i allmänhet, eller i alla fall yngre kvinnor och tjejer. Av någon anledning som vi aldrig kommer få reda på så har Wilma alltid haft lite svårare för män. (Med mig som undantag då, förstås.)
Ganska så tidigt började hon också gå på hunddagis, vilket också naturligtvis bidrog till hennes utveckling. Hon har genom åren hunnit gå på ett antal dagis i takt med att hon flyttat, och det är en miljö som hon trivs väldigt bra i, och det känns väldigt förmånligt att få möjligheten att erbjuda henne ett gott liv här i Sverige även “dagtid”.
Eftersom Wilma fungerade så bra tillsammans med andra hundar, så hängde vi ofta i hundrastgårdar, där det fanns utrymme för mycket lek och skoj – här tillsammans med Leia, en annan spansk hund!
Med åldern så har intresset för andra hundar svalnat något, och nu – när hon närmar sig fem årsåldern – så händer det inte så ofta att hon leker med andra hundar. Däremot kastas det en hel del boll-på-snöre när tillfälle ges!
