Om adoptionen
Det började med ett besök på SOS-Animals webbplats (http://www.sos-animals.se), där det lätt blir så att man kärar ner sig i många av deras otroligt söta hundar. Just då hade de kanske ett femtiotal hundar att välja på, och efter ett tags funderade anmälde vi intresse för just Wilma, som då hette Fleur.
Så här stod det om Wilma/Fleur på deras webbplats:
Namn: FLEUR
Ras: Blandras
Kön: Tik
Ålder: 9 mån
Vikt:
Höjd: 45 cm halsmått: 35 cm
Kommer från: Kom från Rincon de la Victoria med sin syster Daisy.Karaktär: Lekfull och busig hund som går problemfitt i koppel. Hon var blyg i början på SOS, men det har släppt nu. Jättego och trevlig tjej. Forrtfarande valp i storlek och sätt, men kommer att växa upp till en mycket mysig flicka.
Efter att vi skickat en del brev fram och tillbaks med SOS, så var det dags för hembesöket. Det bestod i att det kom hem ett par som redan hade en spansk hund för att dels kontrollera att Wilma skulle få ett bra hem, och dels för att berätta att det är något speciellt med att ha en spansk gatuhund.
Därefter gick tiden långsamt fram tills den 4 juni när Wilma skulle komma. Det fungerade som så att när ett gäng volontärer åker hem, så tar de med sig de hundar på flyget hem som ska flytta till Sverige, så den fjärde juni skulle äntligen planet med Wilma komma! Planet var först en timme försenat, och det tog dessutom mycket lång tid för hundarna att ta sig genom tullen. På plats stod vi ett helt litet gäng och väntade på våra hundar tillsammans. Men så – plötsligt kom vagnen med alla drogade hundar på! De hade allesammans fått lugnande medel innan resan, och det var nog tur.
När Wilma kommit till Sverige var hon rädd för nästan allt. Till exempel vågade hon inte gå in i ett rum där TVn var på. Hon var rädd för det mesta när vi var ute på promenader och i början gjorde vi till och med så att vi gick exakt samma promenad varje gång, för att ge henne en trygghet även utomhus. Att hon var rädd för TVn eller för en radio som spelade var inte konstigt, eftersom hon aldrig hade stött på det under sitt första år, men det var en speciell utmaning för oss.
